Tack för besöket, Du är besökare: från den 14 februari 2001, Välkommen åter.

 

 

Dagens besök    besökare.

 

p


 

Jag föddes barfota och tandlös då vi bodde på Hjortgatan 6 i Limhamn år 1932 i januari. Det är inte mycket jag minns från denna tid vi bodde där. Ett minne är att jag hade en svensk flagga och den ville de andra boende låna av mig för att ha i midsommarstången som de reste på vår gård. Jag var nog lite stolt åt detta eftersom det etsat in sig i mitt minne. Bilden till höger är gårdshuset tagen år 2004 och gården var när jag bodde där grusad. Vi hade utedass på denna tid.

 

 



 

 


 

Här till höger en bild från mitt första år tagen på vår kolonilott vid idrottsplatsen som låg en bit från kalkbrottet och inte långt från bostaden på Hjortgatan. I dag ligger där bostadshus och gatan heter Grönalundsgatan. Vår koloni låg precis intill idrottsplatsen. Det var från början min farfars kolonilott, förmodligen från den tiden då farfar jobbade på Skånska Cementfabriken som var namnet på den tiden. Han jobbade där då R. F. Berg var chef. Kolonilotterna var om jag inte minns fel arrenderade av Skånska Cementfabriken som ägde marken där. Han jobbade med transporterna av kalk på pråmar som forslades från Limhamns hamn där Cementfabriken låg, till Lomma hamn för tillverkning av tegel.

 










En tid efter min födelse, flyttade vi till gathuset nr 8 som hade två rum och kök och utsikt till Hjortgatan, det var här jag kommer i håg om majstången som vi hade på gården, vi bodde på första våning i lägenheten med tre fönster till höger, bild till höger tagen år 2004.


 



 

 

 

Efter en tid hur lång kommer jag ej ihåg, flyttade vi en så där 500 m till ett annat hus, gatan efter med en vacker trädgård, Idrottsgatan 43, foto från slutet på 30 talet till höger. Huset finns fortfarande kvar men moderniserat.




 



 


Jag kommer särskilt i håg en sommarkväll då vi hade vunnit en liten summa på tipset ( Hyresgästerna tippade i lag) firades genom att vi hade en maskeradfest i trädgården. Det var härliga tider det. Bilden till höger tagen någon gång 1937-39 från festen och damen som sitter i mitten är en man och minns jag rätt var det en som jag sa farbror Knutsson till, han bodde på andra sidan gatan, och jag har ett otydligt minne av han hade en son som hette Carsten. Jag sitter längst fram och tittar ner.


 

 

m

 



 

 





  Bild till höger. Storebror och jag yrvakna en sommarmorgon hos mormor och morfar i Röstånga vid något av våra besök där i slutet på 30 talet. Det var sköna sommardagar som vi vistades där. Ett hus med halmtak och stockrosor utanför fönstren. Huset finns fortfarande kvar men utan halmtak.

 



 

 


 


1939 i april flyttade vi till en villa på Östra Ansgarigatan 94, bild till höger, där började jag folkskolan samma år på hösten och skolan var Linnéskolan.


 

p



 


 


 

Min första lärarinna var om jag inte minns fel på namnet Edith Hansson. Till höger en bild av min klass tagen på trappan till gymnastiksalen. Jag står längst bak i mitten en ljus prick över mitt huvud, kanske för jag var ett "ljushuvud", jag var blond.

 

 

j



 

 

 

 



Så såg badrummet ut på Linnéskolan på 40 talet då jag gick där.



 

 






 
Jag tillhörde inte de bästa men ej heller de sämsta när det gällde de vi gick i skolan för, så jag låg någonstans på övre halvan. Från klass 3 kom jag till en lärare som hette Axel Andrén och hos honom gick jag t.o.m. klass 7. Men när det gällde idrott var jag bland de bästa. Jag tyckte mycket om att se på fotboll. Vi hade ju koloni så vi kunde stå på grannens koloni och se in på idrottsplatsen då det var fotboll och andra idrotter. Hur jag sedermera kom att utöva en sport finns att läsa om på mina andra sidor, Tävlingsresultat, foto från Limhamns IF och Tysklandsturerna samt en del tidningsurklipp från en del tävlingar.


 

 



Hur jag sedermera kom att utöva en sport finns att läsa om på mina andra sidor. Tävlingsresultat, foto från Limhamns IF och Tysklandsturerna samt en del tidningsurklipp från en del tävlingar.





 

 

 




Röstånga station från 40 tal tror jag, kanske tidigare. Långsidan vid perrongen som jag trampat många gånger syns här till höger.



 




Ett minne från mina första år i skolan är att det under de första krigsåren, troligen var i samband med Tyskarnas intåg i Danmark och Norge att vi fick besked, om vi hade en möjlighet att evakuera till ett ställe utanför Malmö. Jag och min mor reste till mormor och morfar i Röstånga. Där fick jag gå i skola, hur länge detta varade sviker mitt minne mig. Det var en orolig tid ,men för oss barn var det nog också lite spännande. Bilden till höger från Röstånga årtal vet ej troligen från 30 talet. Till vänster låg järnvägsstationen där ångloken från Eslöv anlände. Längre fram till vänster låg om jag minns rätt en skobutik som hette Winbergs sko. En bit längre bort gick vägen till Forestad bodde moster Ella och kusin Kalle smed, med sin riktigt gamla bondsmedja, där jag med stor respekt för arrdennerhästar som kusin Kalle skodde.

   


 






 


Efter skolans slut ville jag bli typograf, eftersom jag tyckte om att skriva och teckna i skolan. Jag fick jobb på Skånska Dagbladet en trivsam arbetsplats på Östergatan 11 i Malmö och på den tiden fick man börja från grunden. Alltså började jag som kontorspojke och efter ett par år tror jag det var, fick jag börja på sätteriet och då till en början som klicheförvaltare. Det var mitt drömjobb som började att gå i uppfyllelse. Men tyvärr efter en del månader visade sig det att mina luftrör inte pallade för de blyånger som framkallades genom bly som smälte i sätterimaskinerna och då var den sagan slut. Men i dag ser man det kanske som så att det var tur i oturen för det har visat sig att det var rätt farliga ånger.

 

Här nedan en bild tagen den 29 maj 1947 från en altan på Skånska Dagbladets tak. Bilden tagen med en lådkamera av märket Kodack.

g



 



 Under tiden i Limhamns IF mellan 1948-1955 brukade vi efter träningen på idrottsplatsen cykla till ett ställe som tyvärr ej finns mer på Strandgatan, nämligen Strandpaviljongen, bild till höger. Där brukade vi beställa en stor kopp choklad med vispgrädde och en smörgås med leverpastej och gurka, det smakade väldigt gott, på ett mysigt ställe en sommarkväll. Strandpaviljongen låg snett emot Restaurang Stranden som på den tiden ägdes av Skådespelaren Harry Persson eller var det hans svärfar Anders Hellqvist, där sviker minnet mig.

 


 

 




 



Då, i slutet på 40 talet pratades det om att Hasse Ekman eller var det hans fru med barn som bodde någonstans vid stranden på Limhamn. Jag vet ej för jag såg aldrig dem, det kan ha varit ett rykte. Det var inte ett rykte, jag har fått det bekräftat av en som lekte med Mikael Ekman bror till Gösta Ekman, en vän till mig Johnny Grahm, bostaden låg vid Strandgatan 90.




 
En som man däremot ofta såg på gatorna var Limhamnaren Ove Flodin sångare och skådespelare som var väldigt folkkär, åtminstone i Skåne. Vidare var där ett Kafé som hette Sjunnes Kafé på järnvägsgatan som vi gick på om vintertid. Vidare hade vi idrottskillar, och en del andra Limhamnare en mötesplats på hörnan av Linnégatan och Järnvägsgatan, där det då fanns en tidnings och godiskiosk samt en korvkiosk som ägdes av "korvaper" som vi kallade honom.



 

 

 

Efter jobbet på Skånska Dagbladet fick jag jobb som ciselörlärling på Rosengrens konstgjuteri i Limhamn. Där jobbade vi med konstverk av brons i naturlig storlek. Bland annat en staty föreställande Rutger Mc Lean friherre på Svaneholms slott i Skåne, han som införde enskiftet i Sverige. Han regerade där från 1780-talet fram till hans död. Hans släkt kom från Skottland till Sverige på 1600-talet .

Vi gjorde även mindre statyer efter Axel Ebbes konstverk. Det var hans fru som brukade komma och kontrollera konstverken. Konstnären själv var vid den tiden död.


 



Jag var nog lite besatt av konst och att få forma saker och ting med mina händer. Att få dreja med lera och på så sätt forma olika saker var också en dröm , men som tyvärr bara blev en dröm.





 



Efter Rosengrens fick jag anställning som förgyllarlärling hos Wagruds förgylleri på Västergatan i Malmö där grunderna lades i detta hantverk.



 


Som intresserad av teckning i skolan sökte jag efter en tid på Wagruds förgylleri jobb på en konstaffär som hette Skånska Konstsalongen som låg på Kalendegatan i Malmö, mitt emot Hippodromteatern. På jobbet fick man träffa konstnärer som jag lärde en hel del om oljemålning av och började så nätt att fuska i detta som hobby. Det var i början på 50 talet och det var en underbar tid med en snygg och ren trivsam stad som Malmö var på den tiden.

 



 

 


Till höger en bild från fiskehamnen året 1951, där brukade varje sommar firas en "Hamnfest" med tivoli och dans, samt också "Torgfesten". Under krigsåren gick man till hamnen om kvällarna när fiskarna kom in efter fisket. Min svåger hade en liten fiskebåt och under kriget var allt ransonerat så man åt mycket fisk.Det var så att man drömde om att man fick fenor på ryggen, men fisk är nyttigt och som jag tycker mycket gott.


 





Året är 1952 och det är den 13 december lucia skall som vanligt krönas på danspalatset Amiralen i Malmö. Jag och min kompis Helge eller som vi sa Pelle, varför vet jag ej, kommer överens att gå och se kröningen eftersom ingen av oss hade sett det förr. Pelle skall ordna biljetter. Nu blev det inga biljetter, varför kommer jag inte ihåg. Däremot kommer jag ihåg att jag blev sur, möjligen ville Pelle förr gå på dansen på kvällen då det var lördag. Jag blev sur för jag hade sett framemot luciakröningen eftersom jag bara sett dem fara genom stan i pälsar uppsuttna på öppna vagnar. Men min mor som var lite av en spågumma sa, Sven-Åke bli inte sur på Pelle det blir kanske en oförglömlig kväll. Det blev det sannerligen, jag träffade Berit som jag fortfarande är gift och bor samman med sen över 60 år. Då jobbade Berit hos Werups matt och gardinaffär på Drottningtorget och jag på Skånska konstsalongen på Kalendegatan.


 

 

 



 

 

 


 

 



 

 

 

Tiden för rekryten närmade sig och året 1953 i april blev jag inkallad till luftvärnet LV 4 som låg i Husie i Malmös utkant och där skulle jag harva i nästan ett år. Men oj vad mycket man lärde sig, det var en god utbildning, och härliga kamrater man lärde känna. Här till höger en bild från mitt logement 6.nte


 


 
 



 


Inte nog med det utan Berit och jag fick tag på en liten lägenhet (på den tiden fick man genom bekanta ordna lägenhet, då fanns det bostadsförmedling och man fick stå i kö) lägenheten bestod av ett rum med kök och rickepump, inget kommunalt vatten och värma lägenheten fick man göra med vedspis. Lägenheten låg på Rabygatan 37 i Limhamn, och det blev vår första lya. Bild till höger från vår första lägenhet i det röda hus med våra två fönster på gaveln. Jag låg inkallad och folk tyckte på att vi hade lägenhet som inte var gifta, det var inte riktigt rätt. Husvärden sa att ni får nog gifta er för folk är på oss för jämnan för detta. Det fanns ingen annan råd än ta ut lysning och drygt ett år efter vi träffades på Amiralen den 13 december 1952. Den 19 december 1953 gifter vi oss i Limhamns kyrka. Då vi kommer ut på trappan står hela gänget från LV 4 där och bildar häck. Det är sådana minne man aldrig glömmer.



 

 



 

 

 

Ett minne från lysningsdagen är att mina idrottskamrater kommer till Berits hem på Kvarngatan i Malmö med en present och på kortet har dom skrivit "Varför skall du alltid komma först", en pik för jag vann så många 100 m. lopp.


 

 



 



När jag nu sitter här och skriver tänker jag på "Pelle" som var en trevlig och bra kamrat, vi tappade kontakten på något vis jag kommer inte i håg varför och hur, troligen i samband med min rekryt, och mitt giftermål med Berit, (men jag vet vi blev inte osams.). Det är inte lätt att hitta en kille som heter Helge Andersson, det är som att leta i en höstack efter en synål, trots att jag släktforskar har jag inte klarat av det. "Sånt" är livet tyvärr. Jag hoppas han lever och mår väl.

Till höger Helge "Pelle" Andersson årsmodell 1952. Var finns du gamle fine vän ?


 

 

 



 


Livet går vidare och vi får genom idrottsföreningen en modern lägenhet på Sandvångsgatan också i Limhamn, hörnan Linnégatan, Sandvångsgatan högst upp på gaveln. Bild till höger tagen år 2004. Den 11 januari 1956 kommer vårt första barn till världen en pojke Jan-Åke. Sedan dröjer det till 29 december 1957 nästan två år innan nästa pojke Thony kommer. 



 



 

 

På Sandvångsgatan bor vi i en två rum och kokvrå stor lägenhet vilket blir lite trångt, inte rummen men väl matplatsen i kokvrån. Vi har tydligen turen med oss och vi får en ny riktig tvårumslägenhet på Älggatan 17 A också i Limhamn. Året är om jag inte minns fel 1958 kanske 59. När vi nu har en riktig lägenhet införskaffar vi oss en begagnad bil för att på våra semestrar komma ut och se oss omkring i vårt avlångaa land. Här fick vi en riktig tvårumslägenhet på andra våningen vid trappuppgången som syns på bilden, med utsikt åt gården. Bilden tagen år 2004. Bild från 1950 talet finns tyvärr inte på huset.



 

 


o



 



Bilden till höger visar det röda i mitten, huset på Glasbruksgatan 4 a och b också Limhamn, det blev vår nya lägenhet i två plan som vi flyttade till 1963 från Älggatan. Bilden tagen 2004. Vårt sovrum låg undertakåsen på gaveln av huseti mitten och under sovrummet hade vi vardagsrum, hall och kök och badrum. Ägaren till huset var en droskägare från Hörby och hans dotter bodde också i huset. I huset bodde en konstnär, Helge Rex som jag hade mycket gemensamt med, bland annat lärde han mig lite om porträttmålning. Här bodde många trevliga familjer både i Glasbruksgatan och Sveagatan. En semester då vi campade i Bergkvara, träffade vi en familj från Sveagatan som vi sedermera träffades på semestern i ett par år. Då vi bodde här jobbade Berit i en affär på Järnvägsgatan som hette NEA och ägdes av den numera kände advokaten Leif Zilberskys föräldrar.



 






 


1967 i april var det åter tid att flytta, nu till nybyggda Kroksbäck där vi köpte en ny trerumslägenhet i en HSB förening på Norrbäcksgatan, det var på åttonde våningen och fin utsikt åt tre vädersträck. Till höger en bild tagen från balkongen, man kan skymta Malmö stadion, och gamla TV masten som låg på Stadiongatan 1969.il



 

 



 


År 1970 öppnade vi en affär på Trollebergsvägen i Lund. Det var en affär där vi tillagade mat för hundar och katter, samt sålde tillbehör m. m. till hund och kattägare. Affären namngav vi efter vår hund Zulaika. Den fick heta Laika Hundshop. Det var en trevlig tid och åren gick fort. Hund och kattägare är trevliga människor att ha att göra med. Tyvärr orkade Berits axlar och armar inte med för det var ett tungt arbete så 1979 sålde vi affären, men tyvärr var det en person som inte borde fått köpa affären som övertog den. Efter knappt två år om jag minns rätt så fanns affären inte mer.

 


 

 

 t



 
 


Bilden till höger är tagen av och införd i Lundaposten i mars månad 1974 då de gjorde ett reportage om oss och vår affär.



 

sussie



 

 


1972 flyttade vi från vår lägenhet i Malmö och köpte ett hus i Bjärred, bild höger, som vi hade till 1975.

 


 



 

 


 

 

Vi köpte ett nytt i Staffanstorp som vi flyttade in i 23 december 1975 . Att vi sålde huset i Bjärred var för det var ett kedjehus och tråkigt att inte kunna gå runt sitt eget hus.



 

 

i



 

 

 

Vi övertog en tobaksaffär 1979 på Stora Södergatan i Lund, bild höger, tagen 1985. Vintern 1985 bröt Berit armen och slutade i vår affär och började jobba i Staffanstorps kommun som barnskötare. Jag jobbade då ensam tills vi sålde affären 1988. 1990 började jag jobba på ett företag på Gastelyckan och hade då ordnade arbetstider, vilket var dåligt med som företagare.



 

 



 

 

 

,Bilden till höger är från vårt hus i Södra Sandby där vi bodde vid millenniumskiftet fram till hösten 2002 då vi sålde och flyttade till lägenhet i Limhamn som vi trodde var Limhamn. Men vad vi bedrog oss, Limhamn som vi kände fanns inte mer. Vi besöker Limhamn då och då eftersom vi har anförvanter på kyrkogården. Och så får man leva med fina minnen från fornstora dagar i stället.





 

 

 

Huset2001.gif



 

 

 


Här sitter jag vid datorerna och man ser detta år 2004 att just åren satt sina spår på "pågen"
.



 

b

 




 



och "gubben" som ni ser här, tackar för i dag och i morgon är det den allra första dagen i resten av mitt liv. Hej! och var rädda om er.




 

j


 

Copyright © Sven Åke Andersson 2001-2018.

 

Uppdaterad den 3 juni  2014.
 

hy
 
   
 

n